URintresse lever kvar i tredje led

[Vetlanda-Posten, 10 juni 1992]

Johan Lindahl, tredje generationen av urmakare vid Lindahls UrmakeriJohan Lindahl är tredje generationen av urmakare vid Lindahls Urmakeri i Vetlanda. I början av juni tog Johan Lindahl sin examen, efter en treårig utbildning.

- Jag har alltid vetat att jag ville bli urmakare, säger han. Så mitt yrkesval var ganska självklart, det enda problemet var väl att komma in vid skolan.

Vill man studera till urmakare finns det inte så många skolor att välja mellan i dag.

- Det finns skolor på tre platser i landet, men Borensberg är den enda skolan som har det tredje läsåret, berättar den nyutexaminerade urmakaren.

Det tredje läsåret får man därför alltid söka in till, oavsett om man gått de två första åren i Borensberg eller på någon av de båda andra skolorna.

Alla tre åren har olika inriktning, och svårighetsgraden ökar också efterhand som eleverna blir allt skickligare.

- Första året fick vi lära oss att fila och svarva samt ägna oss åt reparationsarbeten av större klockmodeller, som golvur och väggur, berättar Johan Lindahl. Andra året var det fickur som gällde och då fick vi också lära oss att tillverka olika delar till klockorna.

När man gått ut de båda första åren hade eleverna nått fram till det första stadiet i utbilningen och var micromekaniker.


Johan Lindahl, tredje generationen av urmakare vid Lindahls UrmakeriFör att bli riktig urmakare eller microtekniker som det numera heter, krävs ytterligare ett års utbildning. Denna sista del av utbildningen finns bara i Borensberg och därför får samtliga sökande från de tre skolorna, slåss om de 16 platserna som står till buds.

Att konkurensen är hård behöver väl knappast inte tilläggas. Johan Lindahl var en av dem som lyckades få en plats och erövra såväl gesällbrev som examen.

- Det tredje året ägnade vi oss åt armbandsur och kvartsur, berättar Johan Lindahl. Dessutom avlade vi vissa prov far att få vårt gesällbrev.

Bland annat skulle vi tillverka en hakklove, som är en del i en klocka, och det gällde verkligen att det stämde på hundradels millimetern.

Annat var det i början av 30-talet, när Johans farfar, Sven Lindahl, och hans bror Karl nyss hade startade urmakeriet.

- Då blev man urmakare genom att gå i lära, berättar Bertil Lindahl, pappa till den nyutexaminerade urmakaren.


Bertil Lindahl är för övrigt den som äger och driver Lindahls Urmakeri i dag.

Vad det gäller Johan Lindahls framtidsplaner, så ska han först ta sommarlov,

- Jag ska åka på fotbolls-EM, säger han. Sedan ska jag ta det lite lugnt innan jag börjar arbeta på riktigt, antagligen kommer jag också att spela lite golf och fiska.

Att urmakare kan vara ett framtidsyrke insåg Johan Lindahl, om inte förr, så när han under utbildningens sista år med sin klass, gjorde en studieresa till Schweiz, och olika urtillverkare där.

- Vi blev faktiskt erbjudna jobb hos olika tillverkare under resans gång, säger Johan Lindahl. De lovade skaffa bostad och allt.

Men jag har inga planer på att resa utomlands, utan mina framtidsplaner är att jag ska stanna i Vetlanda, och fortsätta urmakeriet som min farfars bror, en gång startade.