Tiden är ute

Lindahls flyttar efter 56 år

[Vetlanda-Posten 6 sept 1986]

Tiden är ute. Karl Lindahls Urmakeri vid Norra Bollgatan i Vetlanda läggs ner. Här har klockor, små och stora, tickat fram under 56 år.

Men tiden går vidare. Sonen Bertil Lindahl flyttar från måndag till f d Allvins guldsmedsaffär på Storgatan.

- Men det vågade vi inte tro på för några år sedan, säger Sven. Vår bransch verkade dödsdömd, när digitaluren kom. Folk hade för sig att klockor inte skulle kosta något.

- Lyckligtvis har trenden vänt. Det går allt bättre för kvalitetsuren. Många har tröttnat på skräp. Nyligen var en grabb här som använt 13 digitalur på tre år. Nu ville han ha något verk som varade bättre.

Karl startade

Lindahls ur började sin gång 1930, tack vare Karl. Han hade tidigare gått i lära hos Lönngrens Ur-Guld. Karl hade barnförlamning i unga år. Som handikappad blev det naturligt för honom att starta egen rörelse i hemmet på Norra Bollgatan. Brodern Sven har arbetat tillsammans med Karl sedan 1934. Men de senaste åren har Karl trappat ner sina insatser. Bertil Lindahl kom med 1965.

Genom att urmakeriet ligger utanför centrum har försäljningen påverkats. Den har varit mindre omfattande. För reparationerna har motsatsen gällt.

- Ibland har det varit svårt att hinna med allt, fortsätter Sven. Genom att kunddisk och verkstadsdel varit ihop har det emellanåt blivit riktigt körigt.

Fickur

I begynnelsen inskränkte sig kundbesöken till vuxna, dock från kommunens alla delar. Ungdomar fick oftast inte något ur förrän vid konfirmationen. Numera har ju varenda förstaklassare en klocka. Vanligt var att karlarna kom med sina fickur. De trängdes på 40-talet ut av armbandsuren. I dag börjar fickuren bli riktigt värdefulla.

För fickur från 20- och 30-talen kan man i dag få betala upp till tio gånger mer än det pris de tidigare betingat. Vägguren kostar också stora summor idag.

När Lindahls startade var det vanligt med fjäderbrott i klockorna och balansaxlarna brukade också krångla. Förr fanns det inte särskilt många smådelar till urverken.

Tusen verktygens yrke

Urmakarna fick därför ägna sig åt rena hantverket i form av svarvning med mera. Det fordrade många specialverktyg. Någon har med rätta kallat det 500 år gamla yrket för "De tusen verktygens jobb".

Det automatiska och mekaniska uret har spelat ut sin roll. Vad som gäller nu är kvartsuret, som kom för ett 15-tal år sedan. De första var mycket dyra, men i dag säljs knappt några andra. Kvartsuret har 32 000 svängningar per sekund, vilket gör att den går så exakt. Ett vanligt ur har minst 100-tals delar.

- Så inte räcker det med god syn. En lupp som hjälp är A och O i jobbet, berättar Sven. Att vara säker i nyporna är också viktigt. Det får man öva upp, även om vi alltid har stöd att arbeta med.

Koncentration

Vad tänker ni på under alla tysta timmar här?

- Vi måste vara oerhört skärpta när vi har med så här små delar att göra. Det går inte att tänka på något annat än själva jobbet, svarar Sven. Vårt yrke fodrar lugn och ro. Förr hade vi ofta på radion, när man sände föreläsningar. Men det är mycket sällsynt numera.

Urmakeriets byggnad är över 100 år gammal. Här var tändsticksfabrik på 1870-talet och mekanisk verkstad på 1890-talet. Här bor nu både Karl och Sven Lindahl.

Det är med viss saknad som bröderna nu lämnar de invanda lokalerna. Sven kommer dock en viss tid att hjälpa sonen Bertil och hans fru Rigmor på den nya platsen. Verket går vidare.



Sven Lindahl utanför Lindahls Urmakeris gamla lokaler Sven Lindahl i verkstaden
Sven Lindahl har varit urmakrare sedan 1934. Hit till Norra Bollgatan är det många som gått för att få sina klockor lagade.
Fickur
Lindahls Urmakeri på Norra Bollgatan i Vetlanda läggs ner efter 56 år. Sven Lindahls rörelse flyttas nu istället till Storgatan, där hans son fortsätter. De tusen hantverkens yrke kallas urmakaryrket. Det finns alltid något hjälpmedel då ett urs många detaljer skall gås igenom.