Karl har skött sin firma i 44 år - från rullstolen!

[Vetlanda-Posten 3 okt 1974]

Det hördes ett väldigt tickande när vi klev över tröskeln till Lindahls Urmakeri på Norra Bollgatan i Vetlanda. Och bakom disken satt de båda bröderna Karl och Sven och grejade med "sina" klockor. Ett arbete som kan vara ganska så pilligt, innan alla delarna kommer på rätt plats i det lilla fodralet.

Det var år 1930 som Karl Lindahl startade sin firma, och efter några år blev det dags för brodern Sven att hoppa in som medhjälpare, med vi arbetar bra tillsammans, och tänker aldrig på vem som i själva verket äger firman, säger Karl. Sedan ungefär tio år tillbaka finns det också en tredje man, nämligen Sven Lindahls son Bertil, som också hjälper till som urmakare.

Men för att återgå till affärsinnehavaren själv, Karl Lindahl, har han trots sitt handikapp - Karl är rullstolsbunden - skött sin firma under 44 år, med allt arbete och planering som ligger bakom.

- Det har varit väldigt roligt och jag tycker om att sitta här och pyssla med urverken, Säger Karl.

- Egentligen är det väl inte så mycket som förändrats under åren när det gäller själva arbetet, tillägger han.

Halvfabrikat

- I slutet av 30-talet fanns det naturligtvis inte så mycket färdiga delar till urverken, då fick man beställa halvfabrikat, och sedan själv montera ihop de olika bitarna, säger Sven Lindahl.

Men arbetet är i stort sett detsamma, ingen maskin i världen kan ersätta det de gör. Med små fina instrument och "viga" fingrar kan de få så gott som alla klockor att börja ticka igen. Något favoritmärke vill de inte tala om, men det finns många bra klockor ute i handeln. Och lite skräp också tillägger Sven. Men det är inte delarna som kostar pengar. Folk överlag begriper inte att det tar mycket tid att gå igenom ett urverk, och tid är pengar.

Byggde 1967

1967 slog Karl Lindahl till och byggde sig en ny urmakerilokal. En satsning som visats sig vara välbehövlig. Överallt på väggarna hänger klockor, och i utrymmena som finns ligger fina väggklockor och väntar på att bli översedda av Lindahls granskande ögon. Karl Lindahl som i mycket unga år drabbades av polio, har i sin firma utfört ett verkligt fint arbete, under de 44 år han hittills hållit på.

- Eftersom jag är beroende av min rullstol, var det inte att tänka på annat än något stillasittande arbete för mig, menar Karl. Nu klarar vi oss fint, alla tre, och har fullt upp med arbete, både min bror Sven, hans son Bertil och jag själv.

Väggklockor på modet

- Vad som verkligen har kommit på modet igen är väggklockor, berättar Sven för oss. De gamla väggklockorna från början av sekelskiftet är klenoder som folk reparerar upp nu. Under 40- och 50-talet skulle alla hem utrustas med en väggpendyl, men detta försvann ganska snart. Nu handlar det om moderna väggur, sk köksur, i färger som harmonierar med den övriga målningen i köket.

Lindahls Urmakeri har massor av klockor, för de både säljer och lagar klockor. De gamla klockorna kommer för övrigt i nytillverkning. En gamla stilen är något som man vill behålla.

Men vad framtidens melodi kommer att bli är man inte riktigt överens om. Bertil har i flera omgångar varit på kurser där det handlar om elektronik, ett område som mer och mer tränger in i urverken. - Men ännu så länge är de väldigt dyra, och räknas till lyxartiklarna. Kan man däremot få fram elektroniska klockor till lägre pris kommer det alla gånger att slå igenom, tror han.

Ännu så länge får vi alltså nöja oss med att antingen dra klockan manuellt, eller stoppa dit batteriet som sköter den saken. Däremot har inte den nya urtavlan slagit igenom. Den som visar exakt på sekunden vad klockan är.

- Man vill nog behålla den gamla hederliga urtavlan där man ser alla "timmarna" och snabbt får en uppfattning om tiden, tror Sven.


Karl, Bertil och Sven Lindahl
Karl, Bertil och Sven Lindahl i urmakeriet på Norra Bollgatan i Vetlanda.